Jul igen, de va som f...n.

Strax före jul fick vi denna fina blomma av våra vänner. Först stog den mycket annonymt i fönstret och var hade formen av fallossymbol. Dagarna för helgen intog den en helt annan form och för någon dag sedan blev den så här fin. Frågan är bara -Hur i all sin dar kunde den veta att det skulle bli jul just nu. Ännu ett av naturens små under.

Ja jag vet att jag inte har varit så flitig under en period, men det har radats upp nya utmaningar som påkallat uppmärksamhet. Det största utmaningen har sonen stått för som öppnat eget företag, mer om detta i kommande upplaga.

Som det kan bli

På tal om att bli bra eller vara sig lik på bild så är detta ett bra exempel på detta. Någon kommer säkert att tycka att vi är bra på denna bild och även ganska lika. Sanningen är att utstyrseln tillhör våra barnbarn i Sundsvall och råkade finnas till hands. Så numera ser vi ut som på bilden, ifall ni skulle råka träffa på oss.

Ny uniform

Här har ni trafikpolisens nya kreation. Det vill säga vårkollektionen, till vilken det hör gul uniformsmössa. Att det rör sig om vårstassen syns även på de bara benen. Därmed får vi innerligt hoppas att våren är här för att bli kvar. Annars kanske konstapeln på bilden tar upp munderingen med facket.

På jakt efter den tid som flytt.

Här är en lockande sommarbild mitt i höstens närmande. Bilden togs strax bakom vårt hus i midsommartid. Idag när det blåser kuling känns inte värmen så närvarande som då kameran förevigade vallmon och blåklinten.

För att fortsätta på drömtemat så letade jag hela natten efter mina nycklar som var förkommna. Nyckelmysteriet löste sig aldrig så det blir väl till att fortsätta att leta i natt igen. Man får väl säga att jag har en nyckelroll i dramat.

Vilda drömmar

I en dröm häromnatten blev jag utsedd till Biskop. När jag förvånad frågade om detta inte krävde någon utbildning fick jag till svar att "Det går så bra ändå, vi litar på dig". Jo jag tackar. Någon fin uniform som kollegan på bilden såg jag aldrig till. Men som sagt, det går så bra ändå.

Det gläder mig, som ni ser på bilden, att kyrkans anställda har börjat med stavgång. Det är ju så bra med motion mellan allt kyrkkaffe.

När jag lade mig i går kväll förväntade jag mig en befodran till ärkebiskop men det blev inget av det. Den tjänsten kanske redan var upptagen. Annars hade det nog varit en bra lön. Så det är med förväntan jag lägger mig i kväll. Vilket erbjudande skall dyka upp, påve kanske. Blir nog i så fall svårt med språket. Man kan ju inte vinka sig igenom hela livet.

Så det är väl bäst att sätta fötterna i sovrumsgolvet strax efter kl 06 och masa sig iväg och förena sig med de andra dönickarna.

Go natt och dröm sött alla där ute i bloggosfären.

HD ala Löwengren

Efter mycket funderande så hittade denna skapelse hem på gården. En moppe, tror många, men icke. Det är faktiskt en motorcykel. Så står det i alla fall i registreringsbeviset. Ja vet -Det är inget att bräcka grannen med, eller att komma först ifrån rödljusen. Men desto vänligare mot plånboken, drar 0,2 liter milen även i en fart av 80 km/tim. Tyvärr Nelly (som finns på bild längre ner) så blev det ingen fet glidare som du hade trott och hoppats på.

Ok husse ja ä klar nu !

Husse har blivit intressserad av att köpa motorcykel så jag skall bli spätta hade jag tänkt ! Men för att slippa allt öronfladder har jag skaffat lite skydd som ni ser. Ska be husse skaffa ett skinnställ också, med fransar. Om inte så får det bli kattpäls som grannens katt får bistå med, han och jag är inte riktigt överens i alla fall.

Husse var och kollade på bågar idag. Jag tycker det skall vara något "Stort och fett" som låter och syns. Husse är inte riktigt av samma åsikt, tror jag. Sidovagn till mig vore annars fräckt då kunde jag knoppa in när det inte är katter, harar eller annat att spana på.

Liten nostalgitripp

Här komer det två nostalgiska bilder. På den övre ser ni artikelförfattaren tillsammans med farmor och farfar. Av min farfar har jag ytterst svaga minnen, han gick bort något år efter att denna bild togs. Han visste själv att han inte skulle bli så mycket äldre, med dagens sjukvård hade det varit en bagatell att ordna en bypasoperation. Hans största önskan var att få se ett barnbarn vilket han också fick uppleva. Han gick bort på sin arbetsplats, 52 år gammal.

Farmor fick det tufft att få ekonomin att gå runt, men lyckades genom hårt fabriksarbete. Efter farfars bortgång tillbringade jag mycket tid hos henne. Hon är nog den som betytt allra mest för mig under min uppväxt. Tillsammans med henne och hennes väninna har jag mycket lyckliga minnen.

Här en förflyttning till 1974(lägg märke till den moderiktiga polisongen). Bilden är tagen norr om Stockholm under en körövning på polishögskolan. Bilen är en Volvo 164 som saknade servostyrning, gissa om det krävdes armstyrka på den asfalterade planen där körgårdsövningarna gjordes, på tid dessutom. Sedan har det bildlikt "rullat" på som man säger. O huvaligen vad mycket det har blivit genom åren. Jag har inte varit trafikpolis, men det är nog snart det enda som fattas. Och fattas kommer det att få göra, det är en verksamhet jag inte traktar efter. Mycket elände har det blivit, men även tillfällen till skratt, och framför allt extremt bra kamratskap.

Snigeljakt

Här pågår ett kriminaldrama mitt framför kameran. Fru L är i färd med att dräpa en mördarsnigel. Vem skall gå segrande ur striden ? Mördarsnigeln eller fru L med vässad spade i högsta hugg. När det gäller att fånga mördarsniglar är fru L alltid lika snabb. Trots henns snabbhet hinner hon inte hålla samma takt som mördarsniglarna hinner att föröka sig.

Problemet med mördarsniglar har i omgångar kommit upp till diskussion på mitt arbetes morgonfika. Olika avrättningsmetoder har diskuterats och värderats. Mest verkningsfullt verkar den så kallade ölmetoden vara. Enligt sagesmannen ställer man ut ett kärl med relativt höga kanter. Kärlet skall inehålla öl, behöver ej vara starköl sägs det. Mördarsniglarna klättrar upp och in i kärlet där det dränker sig i ölen ! De ni. Enligt samme sagesmann kan en mördarsnigel krypa tre meter i timmen, han har med tidtagarur fastställt denna sträcka.

Med detta sagt så förstår var och en nivån på diskussionerna på frukosten i min arbetsplats.

Felplacerad

Här är det nya sättet att parkera fordon på. Vore något för de notoriska felparkerarna, för vilken P-vakt skulle villa sticka in fingrarna här. Sedan kan man ju fundera över om det är cykeln eller brännäslorna som står fel. Det är väl lika bra att erkänna att nässlorna är mina, men inte cykeln. Cykeln tillhör en utflyttad son som lämnat cykelstadiet bakom sig och förflyttar sig i bil.

Turer i en husvagn.

Nu har vi återkommit till Skåne efter drygt 14 dagars campingliv som sträckte sig från Skåne upp till Sundsvall. Som ni ser har vi fått ett kanonplats i Sundsvall där bilden är tagen. Bara att hiva ut elkabeln så fanns där ström. Gräsmattan utanför var som gjord för fotbollsspel med barnbarnen. Midsommarafton började med ett besök i Tynderö där vi lyssnade till "ungdommarna" i Club 64 innan vi återvände till "Vår camping" där maten väntade. Magen blev så fullmatad att ingången till husvagnen kunde ha varit lite bredare, det var somhustrun som hade lockat med många godsaker.

Så småningom var vi tvingade till återfärd. Denna gick via Örebro och ett grattis till mor på hennes 83:dje födelsedag. På hemväg stannade vi i Skillingaryd för en övernattning. Redan dagen innan hade jag kännt mig stel i och spänd i ryggen. Och mycket riktigt vid frukosten i husvagnen small ryggskottet till med full kraft.

Aj aj aj sa jag inte, utan något mycket värre, om ni förstår vad jag menar. Det är ju inte vad man förväntar sig. Att bli hängande över bordet till husvagnen mitt ute i skogen där varje rörelse får svetten att pärla sig i pannan. En Panodil och tappra försök till gång inne i husvagen var första försöket, allt medan magen skrek efter en toalett. Det var stort behov av att göra en skärmdump. Således till toa var ett måste, ont i ryggen eller ej. Genom en inte allt för smidig baklänges utstigning var jag på fast mark. Allt under det att våra franska grannar förundrat tittade på. De trodde nog att det var en svensk midsommartradition som de beskådade. Annars hade de väl inte behövt vara så nyfikna ? Genom en haltande, slasande och snedvriden myrgång nådde jag toaletten, med både en rygg och en mage som skrek. Turerna och mina bekymmer på toaletten skall jag bespara er mina kära läsare. Hem kom vi i alla fall. För tillfället gör det bara ont i ryggen när jag skrattar.

Svensk polisrekrytering

Enligt Rikspolisstyrelsen måste den Svenska poliskåren föryngras. Vi som arbetar med rekrytering har som synes gjort vad vi kunnat för att leva upp till detta. Här är ett exempel på en juniorpolis under utbildning i kravallkunskap. Numera skall svensk polis vara mer positiv i kontakten med allmänheten vilket framgår av texten på tröjan. Strax efter det att denna bild togs var det dags för matrast och klädombyte, välling och blöjbyte. Sedan var det nya övningar som väntade, även för luttrade föräldrar.

Tänkte bara säga att ......

Tänkte bara skriva och berätta att det blir ett kort sommaruppehåll på bloggen. Vi skall fara till Sundsvall men återkommer till er när vi är framme om ca 4-5 dagar. Vi är lovade en bra plats på campingen, till och med bredband ända ut i husvagnen, va sägs om det. Jag återkommer med bilder från denna specialplats.

Som en del av er vet så har vi skaffat en så kallad EU-moppe. Det är samma känsla som när man var 15 år. Den går som ett huj, mest till och från arbetet i Ystad. Inte ens Kurt Walander skulle hinna mäta hastigheten med laserpistolen. Av minerna att dömma på jobbet så har man skaffat sig en kraftig töntstämpel, men det kan jag bjuda på. Om nu någon tror det så skall jag inte ta moppen upp till Sundsvall. -Men du skulle bra gärna villa, var hustruns kommentar. På bilden ovan ser ni en EU-moppe, jag den finns där under honom jag lovar. Sådan ser min ut, -ja moppen altså.

Min nya flickvänn ser ut på det här sättet. -Kolla vilka former och vilken skönhet. Hon är så lättstartad att man måste smyga sig på henne bakifrån. När hon kommer igång är hon ett riktigt vilddjur som lätt kommer upp i 55 km/tim. Förstår att det väcker en del avundsjuka, men ni kan inte få allt här i världen.

Ett tips, ät inte glass samtidigt som ni kör moppe. Inte om det går mer än 40 km/tim, jag har nämligen provat. Man ser ut som ett kraftigt fall av mässling i ansiktet. Glassen ville inte hålla sig på pinnen om jag säger så. Å andra sidan kunde jag ju ha gapat och låtit fartvinden gjort arbetet, tänkte inte på det.

Och tills vi hörs, gör inget jag inte skulle ha gjort.

Skitsvårt val

På tal om valfrihet. Här har man i alla fall två val att göra. Det gäller bara att komma ihåg vad som är vilket när man når målet.

-Skulle jag kasta sopor eller var det någon annat skit som skulle göras.

Lägg märke till hästskon över ingången till det röda huset. Hästskon skall ju symbolisera tur.
-Tur till vad då, att det är ledigt? Eller att vederbörande hann fram i tid ?
Tur att det finns ytterligare ett val att göra.

-Ä skit det samma, men söta var de två i alla fall. Nästa gång jag går förbi kanske familjen utökats med en liten latrinhink. Kan man då kalla gångstråket för latrinlinjen ?

Radiopoliser, fortsättning.

Idag såg jag fram emot att möta mina nya kollegor, med eller utan byxor. Den av läsarna som har störst fantasi kan förstås tänka vilket alternativ som låg närmast till hands.

Som ni förstår så blev det med byxor. Till min förvåning var det två kollegor, båda kvinnliga. Däremot hade de varken det nya radiosystemet RAKEL eller något rapportblock, som vissa andra vi lärt känna på den här bloggen. I ärlighetens namn är det inte någon av dem som är på bilden ovan heller, om nu någon skulle tro det.
Det där med eventuella blöjor vågade jag inte ens närma mig för att inte få JÄMO på halsen.

För att inte få hustrun tillika på halsen bör jag avrunda här och återgå till den planerade matlagningen som skall stå klar till hennes hemkomst. Hellre upptuktelse av både JÄMO och JO än av hustrun.

Radiopoliser

Foto Elin Löwengren

Återväxten till yrket är som syntes god. Det värmer ett gammalt polishjärta se att förstärking är på gång. Det kan behövas fler yngre krafter som tar vid när vi 40-talister snart har gjort patron ur. Lägg märke till att båda är utrustade med det nya radiosystemet RAKEL, inte illa att vara pionjärer. Lägg även märke till rapportblocket som ligger framme på bordet, samtidigt som arbetsbördan är så stor att de får äta medan de arbetar. Ägnar sig arbetsgivaren åt barnarbete ?
Dessutom är den kvinnliga kollegan inte reglementsenligt klädd, ja se de nyngre har ingen respekt !


På torsdag skall jag möta två kollegor som skall påbörja sin karriär, de är dock lite äldre än de båda konstaplarna på bilden. Troligen har ingen av dem blöjor heller, eller ? En av dem är en kvinnlig kollega, undrar om hon har byxor på sig.............(fortsättning följer, kanske).

Jag har inte gjort nåt !

-Hur kan ni tro att jag har haft något fuffens för mig ? Jag har ju bara stått här och tröstat mig själv med nappen.

Kanhända att damen är inne i sin "Blå" period, i alla fall när det gäller valet av färg på nappen. Det finns även en gul napp som i perioder har varit väldigt efterfrågad.

För farmor och farfars del har nedräkningen börjat inför resan norr ut mor barn och barnbarn. Husvagnen är under packning, sedan bär det iväg.

Hur gör vi nu då ?

-Nu är det full och vi har mer i vagnen

-Kan vi inte kasta ut något onödigt ?

-Här ligger en vev och något att lyfta bilen med,

och annat skräp vi kan undvara.

Två damer som varit på Bordershopen i Rugen, men som inte beräknat att ett full bagagerum inte rymmer mer. Efter att ha lastat om ett antal gånder fick allt plats, utom luften i hjulen. Den här bilden skall jag spara och visa damerna om dom blir dumma mot mig. Jag känner dom nämligen, men inte vid det här tilläfllet.

Två kanonkillar

Foto: Elin Löwengren

Detta är mina två kanonkillar. Den ena är min son och den andre min sonson. Filip har likt sin far i den åldern spring i benen och mycket bus. Om Filip följer sin far i fotspåren så är min uppmaning till Magnus: skaffa mycket verktyg till mopedmekning. Mina tog slut i ett nafs, och jag letar fortfarande.

En grön liten rackare

Den här lilla krabaten, ca 2 cm lång, satt plötsligt på ett av rabarberbladen och kikade. Hur försiktigt jag än var med kamran så vände han baken till. Bilden ni ser här ovan är den enda där den är någotsånär respektabel.

I växhuset har vi i alla fall under förra vintern haft en inneboende. Det var en riktig padda som hade fattat kärlek till en av krukorna som stod kvar där över vintern. Det var hustrun som upptäckte "fripassageraren". Hon tyckte att något rörde sig i ögonvrån men var inte säker. När det sedan återupprepades petade hon bort lite jord och de båda såg på varandra i samförstånd.

Så här står det om lövgrodan:

Utseende: Vuxna upp till 5 cm. En vanligen klart grön groda med tydliga häftskivor på tå- och fingerspetsar. Den har långa ben och slät hud och längs kroppssidan löper ett mörkt band med en framåtgående gren strax framför bakbenet. En klättrande groda. Under spelet blåser hanen upp en stor strupsäck under hakan. Läte: Spellätet är energiskt och kärvt och hörs vanligen när grodan ligger i vattenytan. När många hanar faller in i en kör blir ljudet mycket starkt och kan under goda förhållanden höras på upp till fyra kilometers avstånd. Under sommaren och hösten hörs ibland under dagtid enstaka eller större spel från grodor i buskarnas och trädens lövverk.Livsmiljö: Lövgrodan finns bara i södra Skåne med ett antal som varierar mellan 5 000 och 12 000 vuxna individer. Arten är beroende av små vatten utan fisk. Leken infaller normalt under maj. De viktiga biotoperna är naturbetesmarker med en mosaik av öppen gräsmark, träd, buskage och dungar. Grodan söker föda i buskarnas och trädens lövverk samt ofta i högörtsvegetation.Hot: Arten har minskat de senaste 30 åren främst på grund av granplantering i tidigare naturbetesmarker och lövskog. Lekvatten har också förstörts genom tippning, dikning och inplantering av fisk och kräftor. Ett idogt arbete med att förbättra livsmiljöerna och därmed stärka små lokala populationer har givit resultat. Idag finns ett i stort sett sammanhängande bestånd över hela Skåne.

Va nu då ?

-Varför går dörren inte att öppna, undrade jag idag. Förklaringen var att husdörren inte är imponerad av bilens centrallås. Enklare än så var det inte, men det tog ett tag och en del tryckningar på "Låsupp" knappn innan även jag insåg misstaget.

-Som det kan bli hörde jag en bekant röst säga bakom mig. Hustrun var inte sen att snappa upp det fatala misstaget.

Hårinpackning

Jullan har infört det nya hårmodet pampersinpack, coolt eller hur ? Det gäller att vara inovativ som bara barn kan. Idag har Jullan och jag haft en längre pratstund på telefon där hon förrklarade hur det fungerar, samtalet var på en kinesiskdialekt som få behärskar, bara hon och jag.

En dam med många funderingar

Här är dotterdottern. En dam med många funderingar. För närvarande är det yrkesvalet som står i centrum.

-Jag har funderat på vad jag skall bli när jag blir stor, anförtrodde hon mormor häromdagen.
-Jag skall bli mamma eller pappa tror jag, var funderingen.

För ett tag sedan var hon med mormor på loppis. Återkommen satt hon tyst en lång stund innan hon sade

- Du mormor det finns många saker i världen.

Sedan skönk hon in i egna funderingar på allt hon sett och bara kunnat köpa en bråkdel av. Går arvet vidare från mormor kommer hon att återbesöka en eller annan loppis.

Två Sundsvallsbor på tillväxt.

Har vi månne en ny journalist på återväxt i släkten. Så kommer jag ihåg min far d.v.s Filips farfars far, alltid läsande en tidning när han själv inte skrev på någon artikel. Så här har vi kanske arvtagaren, läsintresset tycks finnas där i alla fall. Känner jag Filip rätt så blir det många artiklar om brandbilar, polisbilar och ambulanser.

Medan lillsyrran Julia nöjer sig med lite smarrigt att stoppa i munnen, ja eller mer eller mindre i munnen i alla fall. Och skojigt är det också att äta med fingrarna. Så kan man kombinera nytta med nöje

Arbetstakt

Den här statyn har gjort intryck på fotografens hustru. Hon har ofta gått förbi honom den senaste veckan när hon rastat hundarna. Han står staty i Osets naturvårdsområde i Örebro.

-Det är något bekant över honom, har hon tyckt utan att kunna precisera sig.

Här om dagen fick jag den äran att gå med när hundarna skulle rastas, okopplad. Jag var tillsagd att ta med kameran, vilket bilden är ett bevis på. När jag böjde mig ner på huk för att ta bilder på den stillasittande mannen utbrast hustrun.

-Nu ser jag, ni är sååå lika. Så där stilla sitter du när jag ber dig rensa ogräs.

Ja ha ja, tack för den passningen. Jag för min del har i alla fall minst byxor på mig.

Femenistiskt initiativ

Där låg herr och fru And i det fina vädret när vi närmade oss. De låg i en vik av Osets naturvårdsområde strax utanför Örebro.

Att fru And hade synpunkter på sin sovande make rådde det inget tvivel om. Medan hon "Snattrade på" sov han lungt vidare. Vad saken handlade om kunde vi inte utröna.

-Hon är ju riktigt mänsklig i sitt beteende, situationen känns igen kommenterade fotografens fru med ett tonfall och en blick som inte gick att ta miste på. Nästa gång skall jag i alla fall titta upp, i alla fall på det ena ögat.

På hemligt uppdrag

Till er alla läsare av min blogg vill jag bara säga att jag är på hemligt uppdrag. Som tur är så sitter jag inte i huset på bilden. Ha förtröstan och återkom under vecka 18 så kommer mer inlägg från resan.

Färgmönster

Här en bild som är svår att se vad den föreställer. Själv tycker jag det är spännande med denna och liknande bilder, att själv få fantisera om innehållet. Det skulle kunna vara en bild jag själv har skapat, men det är det inte. Bilden är tagen ute på Sandhammaren. Det var en ilandfluten planka som låg i strandkanten. Troligen har den legat under eller intill någon båt som har målats. Färgen har sedan vartefter droppat/runnit ner på plankan och gett den dess mönster.

Jag tycker den är fin, men vet samtidigt att andra har en annan syn på detta.

Negativ eller realist

Hört vid kaffebordet på jobbet.

-Va skönt att det blivit vår och varmt !

-Då får man ju börja klippa gräset, hur kul är det ?

Är man negativ eller realist vid sådanan uttalanden, det kan man fråga sig. Som ni ser så är vårt gräs INTE klippt.

Nästa hjärta

John Blund kom på besök även om Filip försökte att jaga bort honom. Efter det att John Blund gjort sitt så sover man så här tryggt.

-Visst ser det skönt ut. Precis som man själv vill ha det, eller hur ?

Vad tror ni han drömmer om ?

-Brandbilar, ambulanser och polisbilar kanske, eventuellt någon traktor, eller pappas SAAB.

Tack för bilderna som kom från sonhustrun i kväll. Avståndet till barnbarnen är 105 mil därför konsumerar vi på bilder som kommer via cyberspace.

Så tack även till Telia och Bredbandsbolaget för tekniken.

Ytterligare ett hjärta

-Vadbraa vnelgikevetriggarfi, säger yngsta barnbarnet i telefonen.

-Ja ha, vad gör du, frågar jag.

-Fryyinttopöligt ogjandrahf hkekardtareawmdopret PINGU, blir svaret.

Sedan kan vi hålla på så ett bra tag. Ibland händer det att hon ringer aldeles själv, använder återuppringningsknappen. Mor och far ovetande. Vi har långa djupa samtal hon och jag.

Ett fint hjärta

-Vilket fint hjärta du har hittat säger någon.

-Jag vet det är min frus hjärta svarar jag, hon har ett fint hjärta.

Det är min fru som har bakat en marängbotten som tog formen av ett hjärta så visst har min fru ett fint hjärta så säg. Nästa gång kommer det en bild på ett litet fint hjärta så kika in igen.

Slutligen ett tack till alla er över 600 som kom på min konstutställning första dagen.

Påsk igen

- Så var det påsk igen, och traditionsenlig utställning.

Denna gång i Mäklarna Ekströms lokal, Killebacken Skillinge, så välkommen du som har möjlighet.

Idag har vi flyttat möbler och annat så att lokalen skall bli tevlig att ställa ut i. Det blev bättre än vad vi kunde tänka oss.

-Så skönt efter allt slit.

Tvingad

Ibland känner man sig tvingad till vissa saker. Som på bilden klämd från två håll. Det är väl ingen som trivs med sådant ? Men vad är det då som gör att man hamnar i dessa situationer, till och med gång på gång ? Även om jag de sista åren blivit bättre på att både tänka efter och även säga nej till sådant som inte känns bra. Hoppas att även ni läsare har styrkan att backa ur när det längst inne inte känns rätt. -Skruva tvingen åt vänster så släpper pressen.

Komplettering

-Så stod dom där de båda, den ene röd den andre grön.

-Som två syskon, lika fast ändå olika.

Två som är lika men ändå olika, precis som i livet. De är som vi människor, kompletterar varandra och då har färgen ingen betydelse.

Katta stråååf !

Vilken katta stråååf !

-Vi såg en katt passera utanför vår husvagn, det var det fräckaste.

-Nu kommer resten av dagen att gå åt till spaning.

- Och husse och matten bara fikar och läser, pratar lite och läser igen.


Årets första tussilago, eller som dottern en gång i tiden sa -Titta tussi lagom. Och visst är dom "lagom".

En annorlunda utflykt

- Hur blev nu detta ?

Det var tänkt som en promenad med hundarna där barnbarnet samtidigt skulle åka vagn. Men sedan blev det ombytta roller som synes. Dessförinnan var det choklad och smörgås på stranden. Även hundarna hade utflyktssmörgås med sig. Efter 2½ timmes utflykt var alla nöjda. Speciellt den som på slutet fick åka kärra. På efterkälken kom fotografen som fick vara packåsna med ryggsäck, nalle och ett större antal grankottar att släpa på.

Handikapphjälpmedel

Här ovan ser ni prov på mina handikapphjälpmedel. Utan dessa fungerar inte arbetsdagen. Dessutom måste passerkortet till dörrarna vara med. I annat fall riskerar man att bli stående mellan två låsta dörrar utan att komma åt något håll. I så fall får man lita till turen och hoppas på att någon med passerkort kommer till undsättning. Men för att kunna genomföra en arbetsdag behövs både glasögonen och inloggningskortet till datorn. Glasögon har jag flera av. Extrapar fins i bilen, på övervåningen i bostaden, på arbetet och i väskan. Däremot har jag bara en uppsättning inloggningskort och passerkort, så det gäller att hålla hårt i dessa båda.

Borde man ha ett så kallat dataminne att koppla in i huvudet ibland. För -oj så glömsk du blivit Ulf, får jag ofta höra. Med ett dataminne inkopplat, förslagsvis i nacken, kunde man kanske utvidga kommihåget. Minnnas allt det där man både lovat och förutsatt sig göra. Frågan är bara vem som skulle ladda dataminnet, frun ? eller jag själv? Skulle jag själv stå för detta skulle det nog falla i glömska. Vore det fruns uppgift vore alla lister på plats, golvet på toaletten lagt, hallen färdiginredd och så vidare. Med andra ord skulle dataminnet behövt ha stor lagringskapacitet. Nu minns jag inte mer .......

Omringad

Ibland är man omringad av problem som man inte vet hur man skall ta sig ur. Men det till trots så spirar en utväg någonstans, likt grästussen på bilden. Stark nog att växa rakt upp ur asfalten. Det fanns en period där jag sökte andra arbetsuppgifter på mitt arbete. Det var inte lätt att hitta dessa, men likt grästussen så växte det upp ett par intressanta förslag. Ett tag kändes det som jag var inne i ringen utan att komma vidare.

På måndag skall jag sätta igång med ett av de nya projekten. Jag skall på vårt Intranet (Internt Internet) fotografera och skriva några artiklar. Som det ser ut för tillfället blir det fotografering till att börja med och sedan kommer skrivandet. Tyvärr har jag från början inte tillgång att lägga in materialet på vår hemsida utan får ta hjälp av Charlotte.

Stormen river öppet hav

För er som inte befunnit er på Österlen idag kan jag visa dessa bilder. De är tagen vid Branteviks hamn där vågorna slog in i hamnbasängen. Strax innan vågorna träffade piren var de ca 5 meter höga. Den övre bilden är tagen betydligt längre ut. Här gällde det att ta bilden och sedan springa tillbaka för att inte bli översköljd. Att få kläderna våta är ok, men inte att få kameran våt. Påminner om kollegan som tappade mobiltelefonen i toaletten och sedan inte visste hur han skulle förklara detta för vår chef.

Idag har jag blivit tillfrågad om att skriva och ta bilder till vårt Intranet ( internt internet). Vi behöver en presentation av området för de kollegor som har funderingar att söka sig till oss. Sidan skall innehålla näringslivsfakta, bostadsförhållanden och annat som påverkar en ensamstående eller familj som överväger att flytta. Dessutom kom ett förslag på arbetsuppgifter från "Huvudkontoret" i Malmö, även kallat Moskva. Den uppgiften tål att tänka på mer än en gång. Det är inte helt solklart att jag hoppar på detta.

Nära himlen

Kära läsare av min blogg. Denna bild visar kuststigen som går från Skillinge längs kusten västerut. Jag har i ett tidigare inlägg visat stigen, men då betydligt närmare Skillinge samhälle. Denna bild är tagen en bit ut från samhället och in mot Skillinge. Idag när jag och hundarna kom ner hit efter att ha gått en bit i skogen såg vi nio fritidsfiskare en bit ut i vattnet. Det var danskar som provade lyckan efter lax. Tyvärr var de för långt ut för att få med på bild.

Efter promenaden i skogen öppnar sig himmel och hav på ett överväldigande sätt. Det känns att man här är närmre himlen än annars. Jag älskar att komma ner här och se hur hav och himmel möts långt bort. Ofta studerar jag molnen på himlen som ibland kan vara dramatiska. Ibland med tunga regnmoln, blyertsgrå till färgen. Vid andra tillfällen speglar sig en nedåtgående sol i molnen och färgar dem rödvioletta. Färgen på havet varierar med väderleken och årstiderna. I ett par dagar har det funnits en grön färgton en bit ut i havet, men det kan snabbt ändras. Liksom att vattenståndet snabbt ändras. I några dagar har det varit lågvatten på grund av frånlandsvind. Idag var det normalt vattenstånd beroende på att det är en västlig vind.

Till salu

Någon som känner behov av nytt boende där brandkår ingår. Kan kanske vara något för de som ligger åt pyromanhållet till.

Simrishamns kommun vill sälja den gamla brandstationen till hugad spekulant. Här har varit danslokal, biografsalong, utställningslokal, festvåning och säkert mycket annat som jag har missat. Nu mister Skillinge en av sina gamla och trogna samlingspunkter, tyvärr. Hoppas bara att det blir till någon permanentboende, sommarhus har vi för många av.

Visst är det vackert på Österlen.

Detta är en utsikt som jag nästan dagligen har när jag rastar våra två hundar. Stigen går längs kusten från Skillinge ut mot Örnahusen. Så här års kan man vara ganska säker på att få vara ensam ned sina tankar denna sträcka. Längs med stigen har Skillinge Leje satt upp bänkar där man kan slå sig ner med sina tankar. Där kan man filosofera över livet och mycket annat medan himlen och havet möts till en horisont. Svanarna letar mat och måsarna skriker sin klagosång.

Min fru som är från Skillinge längtande i 15 år ner till havet och horisonten när vi bodde i Örebro. 1983 fick hon mig med ner till Skillinge. Det tog mig några år att lära mig uppskatta den fria utsikten som hon så länge hade talat sig varm för. Numera är ett besök nere vid havet ett måste var och varannan dag. Utsikten är minst 180 grader, man kan se regn i öster och solsken i väster, helt fantastiskt. När man ser himmel och hav mötas kommer tanke på en evighet, och en fortsättning.

Fortsätter man någon mil dyker först Mälarhusen och sedan Sandhammaren upp. Om någon känner igen Sandhammaren till namn men inte mer så har ni förmodligen hört det på SMHI:s kustprognos. Väl mött till platsen som är lite närmare himlen.