Detta är en utsikt som jag nästan dagligen har när jag rastar våra två hundar. Stigen går längs kusten från Skillinge ut mot Örnahusen. Så här års kan man vara ganska säker på att få vara ensam ned sina tankar denna sträcka. Längs med stigen har Skillinge Leje satt upp bänkar där man kan slå sig ner med sina tankar. Där kan man filosofera över livet och mycket annat medan himlen och havet möts till en horisont. Svanarna letar mat och måsarna skriker sin klagosång.
Min fru som är från Skillinge längtande i 15 år ner till havet och horisonten när vi bodde i Örebro. 1983 fick hon mig med ner till Skillinge. Det tog mig några år att lära mig uppskatta den fria utsikten som hon så länge hade talat sig varm för. Numera är ett besök nere vid havet ett måste var och varannan dag. Utsikten är minst 180 grader, man kan se regn i öster och solsken i väster, helt fantastiskt. När man ser himmel och hav mötas kommer tanke på en evighet, och en fortsättning.
Fortsätter man någon mil dyker först Mälarhusen och sedan Sandhammaren upp. Om någon känner igen Sandhammaren till namn men inte mer så har ni förmodligen hört det på SMHI:s kustprognos. Väl mött till platsen som är lite närmare himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar