Här ovan ser ni prov på mina handikapphjälpmedel. Utan dessa fungerar inte arbetsdagen. Dessutom måste passerkortet till dörrarna vara med. I annat fall riskerar man att bli stående mellan två låsta dörrar utan att komma åt något håll. I så fall får man lita till turen och hoppas på att någon med passerkort kommer till undsättning. Men för att kunna genomföra en arbetsdag behövs både glasögonen och inloggningskortet till datorn. Glasögon har jag flera av. Extrapar fins i bilen, på övervåningen i bostaden, på arbetet och i väskan. Däremot har jag bara en uppsättning inloggningskort och passerkort, så det gäller att hålla hårt i dessa båda.
Borde man ha ett så kallat dataminne att koppla in i huvudet ibland. För -oj så glömsk du blivit Ulf, får jag ofta höra. Med ett dataminne inkopplat, förslagsvis i nacken, kunde man kanske utvidga kommihåget. Minnnas allt det där man både lovat och förutsatt sig göra. Frågan är bara vem som skulle ladda dataminnet, frun ? eller jag själv? Skulle jag själv stå för detta skulle det nog falla i glömska. Vore det fruns uppgift vore alla lister på plats, golvet på toaletten lagt, hallen färdiginredd och så vidare. Med andra ord skulle dataminnet behövt ha stor lagringskapacitet. Nu minns jag inte mer .......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar